pers blog

Käre vän,  Jag är fortfarande kvar i det ”stora landet i väst” men har börjat räkna ner dagarna, detta är sista veckan och på kommande måndag kväll sätter jag mig planet för resa hem. Hemlängtan inom mig gör nästan fysiskt ont emellan åt… Men tiden här har varit fantastisk, dörrar har öppnats relationer har skapats och Jesus har bekräftat sitt ord.  

  Det är fantastiskt att vara på rätt plats i rätt tid och göra rätt sak… Väl medveten om vilket viktigt uppdrag jag hade när jag landande i Detroit i slutet av april så började jag resa runt här i Michigan, hittills har jag besökt tretton församlingar och har ytterligare tre att göra, plus tre kvällar väckelse möten, pastorn på en plats blev så entusiastisk att han satte upp en ”väckelse kampanj”.  

  Att vi har relation med huvudkontoret för Pentecostal Church of God, PCG betyder ingenting om vi inte möter människorna i de olika distrikten ute i landet. PCG älskar mission och vill vara en del av det vi gör, men för att distrikt kontoren, pastorer och människor ska engagera sig så måste de möta oss, se och höra om vad vi gör. Jag kom med syftet att ha ”mission inspirations möten” men på plats efter plats blev det VÄCKELSE MÖTEN.  

 Jag kom till platser ibland riktigt långt ute på landsbygden, trodde att min GPS gått sönder men människor kom som hungrade för Herren och mötena blev bland det starkaste jag upplevt i västvärden.   Kom till en liten kyrka en söndag kväll, satt i bilen ett tag och tänkte att om det kommer 5-10 personer hit så får jag nog vara glad… Vi hade fullt hus och en stark väckelse, sista personen lämnade kyrkan 23.45, ingen ville sluta att be eller prisa Herren… 

Tack för att du ber och står med oss personligen, utan KAN vi inte göra det Jesus kallat oss till…

Käre vän, Och partner vi behöver be Dig om en viktig tjänst… Jesus säger ”…skörden är stor men arbetarna få…”  Vi tar inte lätt på relationen med Dig, ensamma kan vi inte göra detta som Herren har kallat oss till och vi uppskattar Dig enormt mycket. 

 Sedan vi flyttade till Addis Abeba har vi inte haft någon budget för vårt boende, det har löst sig år från år med offer och mirakler. De pengar vi fått till vår försörjning varje månad har alltså aldrig räckt till vår hyra. Men Herren har alltid försett… Nu känner vi dock att det är dags att ta ett krafttag och etablera en ny nivå. Så att vi istället kan lägga vår energi på uppdraget, att hjälpa de hjälplösa och nå de onådda. 

 Efter tre år i Addis Abeba bor vi redan i det tredje huset, att hyra här är inte utan problem. Självklart är det tufft för Abbi och mig att flytta en gång om året, men det är ännu tuffare för Esther och Ruth. Huset vi bor i nu, fick vi som en räddning i den situation vi hamnade i förra året, det var då ett bönesvar för oss med en fördelaktig hyra. Nu vill hyresvärden höja hyran och då läget inte är bra är det inte värt det. Det var bra för en tid men vi känner att, NU måste vi hitta något bättre och långsiktigt lösning.  

 Vi fått ett fantastiskt erbjudande från en familj vi känt i många år. En del av er har kanske hört om den Etiopiska kvinnan som hjälpte Abbi med allt praktiskt för att komma till Sverige som 15åring. Hon tog också hand om Abbis biologiska mamma efter det att Pappan dog. Hon och hennes man ser på Abbi som en dotter. De har nu byggt ett hus med syftet att hyra ut och erbjuder oss det. Normal hyran för det huset är 9-10 000 SKR, men de låter oss att hyra för till 6000. Det är ett mycket förmånligt pris här i Addis Abeba.  Vår resväg till kontoret och utbildningscentret kommer att förkortas från ca en timme till 10-15 minuter, enkel väg.Vi kommer inte heller ha några mer problem med hyresvärdar och äntligen kan barnen säga att de bor i ett hus som de kan kalla hemma!!! 

 Tjänsten vi vill be dig om är att hjälpa oss nå fram till andra sådana som Dig, fler vänner med samma hjärta som Du har. Vi tror att det finns många fler ”missionärer på hemma plan” som med glädje vill stötta missionsarbetet här, kanske du känner dem och kan berätta vad vi gör? Be med oss att Herren talar till och uppmuntrar fler att vara med…!

Av flera olika andledningar så har jag inte varit aktiv på blogen de sensta månaden, vår nya situation med boende och en hel del annat har gjort att tiden och motivationen inte bara räkt till.

Men för att nu kompensera, klicka på denna länk och du kan se på fem minuter av bilder, klicka och jag hoppas att du kommer tycka det är bra;

Joshua Campaign Video 

http://www.youtube.com/watch?v=y03_b0YmBxg&feature=channel

Annars går du in på www.youtube.com och söker på “Akvist”

Du kan också fölka mig på facebook, där är jag aktiv med uppdateringar, ett enkelt och snabbt sätt att hålla uppe nivån på kontakten. Sök mig som Per Akvist

Från och med nu ska blogen vara mer levande igen, häng med…

I torsdags firade vi den Etiopiska julen, i fredags firade vi Esthers 11te födelsedag med sov över party, på natten till söndag så anlände två gäster från Sverige. Idag kan jag skriva på bloggen… och jag vill berätta om torsdagens fantastiska jul firande…  Alla kvinnorna som deltar i ”Joshua Mercy ministry” var där, 33 av 37 fadderbarn kom och tillsammans med deras föräldrar så var vi närmare 70 personer. Två får slaktades och i flera dagar så förberedde kvinnorna den traditionella Etiopiska maten, faster Drusilla, en Amerikansk missionär stod för jul dekorationen.   

Tordag eftermiddag när gästerna kom så var det lilla huset som fungerar som bageri och undervisnings center för kvinnorna i projektet fullständigt förvandlat, jul dekorationen var minst sagt översvallande och hela huset fullt av en fantastisk god lukt av den kryddiga Etiopiska maten, vid två tiden öppnade Abbi upp med att hälsa alla välkomna, vi bad och Eremias spelade på synten och Benjamin ledde oss alla in en fantastisk lovsång. Stämningen var fantastisk glad och alla var lite extra uppklädda, de flesta kvinnorna med Etiopisk traditionella klänningar och alla barnen var helt lyriska när de såg alla julklappar under granen.  

Dagen fortgick med god mat, julsånger, lovsånger tal och predikan. Jag talade om att glädje är ett resultat av goda nyheter, den bästa nyheten är att Jesus föddes och vi kan få leva tillsammans med honom dag efter dag, det fyller oss alla med stor glädje. Innan vi avslutade dagen så talade Abbi om att Gud gav bort det bästa han hade, sin egen son och vi vill ny hylla Jesus med att dela ut gåvor till alla närvarande. De vuxna fick var sin bibel, barnen fick tandkräm, tandborste och en leksak. Många av dessa barn skulle aldrig kunna uppleva en jul som detta, faktiskt så skulle många ha svårt med daglig mat om det inte var för projektet och då inte ens kunna tänka sig att fira en jul med tre olika kötträtter, tårta och julklappar… Glädjen hade inga gränser, när vi avslutade så var det många som tackade med tårar i ögonen. Det är med stor tacksamhet vi tackar Herren för att vi hade möjlighet till att göra denna Etiopiska jul till en stor och segerrik hyllning till Jesus.

Smaka på Gud

Smaka och se att Gud är god, säger bibeln!!! Min bön för detta nya år är att vi alla ska få “smaka” på Herrens närvaro i våra liv ännu mycket mer, att vi ska få se mer av Hans kraft och uppmuntrande inflytande i våra liv. Vi har rätt att leva i tillsammans med Honom! 

Bön för 2010! När jag nu ber inför 2010 så upplever jag i mitt hjärta… “Mer av Gud”, “Mer av Jesu kraft”, “Mer mirakler”, “Mer förvandlade liv”, “MER AV HERRENS HÄRLIGHET” under 2010!!! Vi har sett massor av fantastiska helanden och mirakler under 2009, och bibeln säger att vi går från härlighet till härlighet, från kraft till kraft…   Jag skulle kunna skriva sida efter sida med vittnesbörd av fantastiska mirakler som hänt bara under 2009, men tiden skulle inte räcka till…  

Fantastiskt vittnesbörd! Låt mig berätta om en liten flicka, kanske 11-12 år, och hon hade varit totalt lam i benen under flera år. Mamman hade burit henne var hon än skulle gå. Så hade mamman gjort även denna lördagsmorgon till festivalen, där över hundra tusen människor samlats för att prisa Herren.   Flickan hade suttit vid mammans fötter hela mötet, men plötsligt under förbönen så reser hon sig upp… Mamman tar flickan i handen och kommer jublande upp på plattformen för att vittna om Herrens godhet…! Vi ber och tror på ännu mycket mer av detta under 2010 och vi önskar DIG ett GOTT NYTT MIRAKEL ÅR I JESU NÄRVARO 

Julhelgen var enormt trevlig, vi hade familje gemenskap och vi mötte flera nya vänner. Återhämtningen från operationen har gått bra, har inte behövt ta smärtlindring på flera dagar. Nu sitter vi vid poolen i Safari Lodge, Nazareth och har semester…!!! Du kan se bilder på facebook…

På juldagen var bjudna till några Amerikanska vänner, vi var 8 familjer på knytkalas. Vi kände bara den familjen som bjöd in, men vad det var roligt att träffa så många nya vänner. Det som är så beundransvärt att möta så många livsöden och se att alla som överlåtet sig till att vara missonärer har ett fantastiskt vittnesbörd av Guds ingripande och mirakler att berätta…

Jag tänkte på statestiken som säger, endast EN av 20 kallade missionärer tar verkligen steget och flyttar ut på missionsfältet. Kanske är det så, för att man är så beroende av att leva i ett pågående mirakel om man ska klara av att vara missionär att många vågar inte ta steget, vågar inte utmana den synliga verkligen och tro att Herren är större än omständigheterna…!?! Jag vet inte, har inte svaret helt, men en sak vet jag… Det behövs fler missionärer… Många har ideén att tjäna Gud ska bara vara ett STORT pris att betala, uppoffringar och inget kul i livet… Det är fel!!! 

Abbi o jag sitter just nu vid poolkanten, barnen badar och leker med en boll och vi njuter full ut av livet…. Jesus sa, den som vill bevara sitt liv kommer att mista det, men den som mister sitt liv för mig och evangelum ska finna det…!!!

Att få vara mitt i Guds vilja, att göra det Han har planerat för dig, det finns inget bättre och mer tillfredställande. Du har rätten att få pröva det, “smaka och se att Herren är god”!

Tack Jesus för semester!!!!

Äntligen Julafton sa barnen klockan 6:30 i morse… sprang upp och öppnade sina morgon klappar. Både Abbi o jag lite trötta, men konstaterade att det är kul när barnen är glada. Somnade om en liten stund och vaknade senare till att jul musik fyllde hela huset…

Nu har vi just avslutat en mysig julfrukost med gröt och en fantastisk god jul skinka. Hela dagen igår gick åt med att laga julmat, i Sverige är det ju så bekvämt att man kan gå och köpa det mesta av julmaten helt färdig och bara sätta fram på bordet. Här får vi använda Rutiga kokboken och börja med allt från grunden, men bara råvaror… Det tog lite tid med rödkålen och brunkålen, men det blev gott!!!

Idag ska vi fira med enbart familjen och Ermias (vår svensk/Etiopiska missionär) julbord med dopp i grytan, tomte och paketstund, elden i öppna spaisen ja hela kittet för att få den där fina julkänslan… Imorgon ska vi hem till några Amerikanska vänner på knytkalas tillsammans med åtta andra familjer… Visst ska vi få en fin jul här i Addis Ababa!!!

Idag är det, dan före dan före doppare dagen… Skinkan är köpt och ligger i salt lake, revbenspjällen och korven ligger i kylen. Ska nu studera hur man gör surkål och annat…. I dag ska Abbi o jag göra en gemensam insatts i köket och förbereda julmaten… Vi planerar att vara hemma hos oss på julafton och juldagen ska vi till några amerikanska vänner tillsammans med 8familjer för knytkalas… Ser fram emot en jul med mycket mat och gemenskap…

Äntligen börjar jag känna mig lite bättre och ska till sjukan i eftermiddag för att ta bort stygnen. Skönt att bli av med det…

I måndags så hade jag en operation, jag har haft ett bråck på 2-3cm nära naveln. För tio år sedan så opererades jag akut i tarmen, allt var bra till för ca 1½år sedan, jag lyfte något tungt och det gamla ärret sprack upp. Varje dag har gått och pressat tillbaka tarmen som krupit ut där. Sedan en tid så har jag känt mig manad att göra något åt det, försökte få till något i Sverige men det var ganska lönlöst, man måste vänta i minst tre månader… Kan ju inte stanna där så länge när vi har så mycket att göra här!

Avtal med Koreanska sjukhuset. Det finns ett kristet sjukhus här i Addis, MCM. Det ägs och driva av en stor Koreansk mission som en del av deras missionsarbete, de har modern och avangserad utrutsning, problemet är ibland kavlifiserad personal. Nu fick jag kontakt med en Norsk läkare, han är hjärt kirurg och arbeter som missionär där, nu låvade han att göra operationen, det kändes tryggt och jag gjorde ett avtal med sjukhuset på ca 3500 kronor som ett paketpris på hela operationen och eftervården. Allt var satt på plats och planerat…

Lite orolig, som svensk med den fina sjukvård som vi har och är vana vid så trotts allt var jag lite orolig på måndags morgon då jag klev in på MCM sjukhuset… Det är ju inte svensk standard ändå!

Operationen lyckad, så här efteråt så kan vi konstatera att allt har gått bra, läkaren säger att operationen var mycket lyckad och faktiskt väldigt nödvändig. Det var ett hål på 2-3cm som endast hölls ihop av skinnet, tunntarmen hade vuxit fast i kanten där och svällde ut i hålet… Det kunde när som helst uppstått en akut situation och då hade det varit endast timmar det handlat om… Skönt att det blev gjort, men trotts att läkare var norsk, så var övrig personal lokalt anställda.

Eftervården var en utmaning… Två timmar efter det jag sövdes in vaknade jag av starka smärtor, försökte berätta att jag hade ont och bad om smärtlindring, men de sa bara att vi ger dig på bestämda tider… När de sedan lyfte över mg till sängen och skulle bums sätta på mig en pjamas, önskade jag mig få svimma. Det gjorde så ont att bara försöka säga något, varje ljud jag åstadkom var som ytterligare en kniv stacks in, jag har aldrig upplevt en sådan intensiv smärta och önskar ingen ska få uppleva det. Abbi var min sida och hon fick tag på läkaren som ordinerade mer särtlindring, det var skönt.

I nöd och lust, Abbi stannade kvar hela natten och hjälpte mig vad skönt det var att ha henne vid min sida. Tänk vad fantastiskt det är att man låvat varandra, i nöd och lust! Ett dygn efter operationen så åkte vi hem, man mår alltid bättre hemma. Det var en interesant erfarenhet, det var också viktigta att göra det men att göra det igen… ja det vet jag inte! Men tack till alla vänner som var med och bad, och tack Jesus för beskydd!!!

Helikopter evangelisation och två stora kampanjer bland onådda folk, flera olika team från USA, Kanada och Sverige, ja november har varit intensivt… 

Jag hinner inte skriva om alla fantastiska mirakler, alla upplevelser och alla förvandlade liv, det får skrivas av änglarna i Livets Bok… 

Helikopter missionI början av november kom Karl Hargestam och tillsammans flög vi ut till ett stamfolk i södra Etiopien som heter Borana, jag har skrivit om Borana folket tidigare på bloggen. Borana folket räknas som ett onått folkslag, de flesta är helt utan religion och tillber stock o sten, några har tagit emot Islam och under de två år vi har arbetat där har många blivit kristna. Nu besökte vi kungen av Borana, han är mycket positiv till det kristna budskapet och lät Karl tala till ledarna av folket inklusive sitt parlament.  

Vårt team, mission 1:11 tillbringade fem dagar i en by, vi släpte av dem med helikoptern. De vandrade omkring i området och betjänade fyra olika byar, predikade och undervisade. I detta område har aldrig evangelium predikats förr, nu kom hela byar till Jesus och många mirakler hände. 

Två kampanjer Vi hade två kampanjer i området omkring staden Hosianna i södra Etiopien, ca tio mil från varandra. Här kunde vi då betjäna tre olika folkslag vars gränser möts i detta område. Första kampanjen var i Jajura, Karl, pastor Jonathan och jag predikade under fem dagar. Veckan efter var vi i Hadero där predikade Mikael Alfén och jag under fyra dagar. Vi gjorde en ”impact” på hela området och Jesus visade igen och igen vilken kärlek och omsorg han har för människor. Vi räknade sammanlagt ca 40 000 människor som registrerade sig för undervisning för nyfrälsta.  

Helande kraft utgjuten

Jesu helande kraft var påtaglig varje möte, jag själv är helt förundrad, vid ett tillfälle så upplevde jag så tydligt att Jesus bad mig säga till alla som behövde kryckor att lyfta kryckan högt upp i luften och börja gå. De som lydde blev helade, medan några försökte att gå, de slängde sina kryckor och andra försökte hjälpa till, men inget hände med dem.

Men 6st människor kom gående upp på plattformen bärande sina kryckor högt upp ovanför sina huvuden, de var totalt helade några till och med sprang… En man hade stött sig på kryckan i drygt tjugo år, nu sprang vi tillsammans. En kvinna hade en pinne att stödja sig på, mest hade hon tagit sig fram genom att gå på både händer och fötter, nu dansade hon helt upprättad.

Vid ett annat tillfälle kom en mamma med hennes son upp på plattformen och vittnade att sonen varit döv och stum sedan ett års ålder, nu var han ca tjugo. Nu kunde han både höra och tala, just då kommer pappan springande och jublande upp på plattformen. Han hade stått långt bak skild från sin familj och nu sett sin son på plattformen som nu både höra och talade, glädjen viste inga gränser…!!!

Tack Jesus för din nåd…!!!