pers blog

Julhelgen var enormt trevlig, vi hade familje gemenskap och vi mötte flera nya vänner. Återhämtningen från operationen har gått bra, har inte behövt ta smärtlindring på flera dagar. Nu sitter vi vid poolen i Safari Lodge, Nazareth och har semester…!!! Du kan se bilder på facebook…

På juldagen var bjudna till några Amerikanska vänner, vi var 8 familjer på knytkalas. Vi kände bara den familjen som bjöd in, men vad det var roligt att träffa så många nya vänner. Det som är så beundransvärt att möta så många livsöden och se att alla som överlåtet sig till att vara missonärer har ett fantastiskt vittnesbörd av Guds ingripande och mirakler att berätta…

Jag tänkte på statestiken som säger, endast EN av 20 kallade missionärer tar verkligen steget och flyttar ut på missionsfältet. Kanske är det så, för att man är så beroende av att leva i ett pågående mirakel om man ska klara av att vara missionär att många vågar inte ta steget, vågar inte utmana den synliga verkligen och tro att Herren är större än omständigheterna…!?! Jag vet inte, har inte svaret helt, men en sak vet jag… Det behövs fler missionärer… Många har ideén att tjäna Gud ska bara vara ett STORT pris att betala, uppoffringar och inget kul i livet… Det är fel!!! 

Abbi o jag sitter just nu vid poolkanten, barnen badar och leker med en boll och vi njuter full ut av livet…. Jesus sa, den som vill bevara sitt liv kommer att mista det, men den som mister sitt liv för mig och evangelum ska finna det…!!!

Att få vara mitt i Guds vilja, att göra det Han har planerat för dig, det finns inget bättre och mer tillfredställande. Du har rätten att få pröva det, “smaka och se att Herren är god”!

Tack Jesus för semester!!!!

Äntligen Julafton sa barnen klockan 6:30 i morse… sprang upp och öppnade sina morgon klappar. Både Abbi o jag lite trötta, men konstaterade att det är kul när barnen är glada. Somnade om en liten stund och vaknade senare till att jul musik fyllde hela huset…

Nu har vi just avslutat en mysig julfrukost med gröt och en fantastisk god jul skinka. Hela dagen igår gick åt med att laga julmat, i Sverige är det ju så bekvämt att man kan gå och köpa det mesta av julmaten helt färdig och bara sätta fram på bordet. Här får vi använda Rutiga kokboken och börja med allt från grunden, men bara råvaror… Det tog lite tid med rödkålen och brunkålen, men det blev gott!!!

Idag ska vi fira med enbart familjen och Ermias (vår svensk/Etiopiska missionär) julbord med dopp i grytan, tomte och paketstund, elden i öppna spaisen ja hela kittet för att få den där fina julkänslan… Imorgon ska vi hem till några Amerikanska vänner på knytkalas tillsammans med åtta andra familjer… Visst ska vi få en fin jul här i Addis Ababa!!!

Idag är det, dan före dan före doppare dagen… Skinkan är köpt och ligger i salt lake, revbenspjällen och korven ligger i kylen. Ska nu studera hur man gör surkål och annat…. I dag ska Abbi o jag göra en gemensam insatts i köket och förbereda julmaten… Vi planerar att vara hemma hos oss på julafton och juldagen ska vi till några amerikanska vänner tillsammans med 8familjer för knytkalas… Ser fram emot en jul med mycket mat och gemenskap…

Äntligen börjar jag känna mig lite bättre och ska till sjukan i eftermiddag för att ta bort stygnen. Skönt att bli av med det…

I måndags så hade jag en operation, jag har haft ett bråck på 2-3cm nära naveln. För tio år sedan så opererades jag akut i tarmen, allt var bra till för ca 1½år sedan, jag lyfte något tungt och det gamla ärret sprack upp. Varje dag har gått och pressat tillbaka tarmen som krupit ut där. Sedan en tid så har jag känt mig manad att göra något åt det, försökte få till något i Sverige men det var ganska lönlöst, man måste vänta i minst tre månader… Kan ju inte stanna där så länge när vi har så mycket att göra här!

Avtal med Koreanska sjukhuset. Det finns ett kristet sjukhus här i Addis, MCM. Det ägs och driva av en stor Koreansk mission som en del av deras missionsarbete, de har modern och avangserad utrutsning, problemet är ibland kavlifiserad personal. Nu fick jag kontakt med en Norsk läkare, han är hjärt kirurg och arbeter som missionär där, nu låvade han att göra operationen, det kändes tryggt och jag gjorde ett avtal med sjukhuset på ca 3500 kronor som ett paketpris på hela operationen och eftervården. Allt var satt på plats och planerat…

Lite orolig, som svensk med den fina sjukvård som vi har och är vana vid så trotts allt var jag lite orolig på måndags morgon då jag klev in på MCM sjukhuset… Det är ju inte svensk standard ändå!

Operationen lyckad, så här efteråt så kan vi konstatera att allt har gått bra, läkaren säger att operationen var mycket lyckad och faktiskt väldigt nödvändig. Det var ett hål på 2-3cm som endast hölls ihop av skinnet, tunntarmen hade vuxit fast i kanten där och svällde ut i hålet… Det kunde när som helst uppstått en akut situation och då hade det varit endast timmar det handlat om… Skönt att det blev gjort, men trotts att läkare var norsk, så var övrig personal lokalt anställda.

Eftervården var en utmaning… Två timmar efter det jag sövdes in vaknade jag av starka smärtor, försökte berätta att jag hade ont och bad om smärtlindring, men de sa bara att vi ger dig på bestämda tider… När de sedan lyfte över mg till sängen och skulle bums sätta på mig en pjamas, önskade jag mig få svimma. Det gjorde så ont att bara försöka säga något, varje ljud jag åstadkom var som ytterligare en kniv stacks in, jag har aldrig upplevt en sådan intensiv smärta och önskar ingen ska få uppleva det. Abbi var min sida och hon fick tag på läkaren som ordinerade mer särtlindring, det var skönt.

I nöd och lust, Abbi stannade kvar hela natten och hjälpte mig vad skönt det var att ha henne vid min sida. Tänk vad fantastiskt det är att man låvat varandra, i nöd och lust! Ett dygn efter operationen så åkte vi hem, man mår alltid bättre hemma. Det var en interesant erfarenhet, det var också viktigta att göra det men att göra det igen… ja det vet jag inte! Men tack till alla vänner som var med och bad, och tack Jesus för beskydd!!!

Helikopter evangelisation och två stora kampanjer bland onådda folk, flera olika team från USA, Kanada och Sverige, ja november har varit intensivt… 

Jag hinner inte skriva om alla fantastiska mirakler, alla upplevelser och alla förvandlade liv, det får skrivas av änglarna i Livets Bok… 

Helikopter missionI början av november kom Karl Hargestam och tillsammans flög vi ut till ett stamfolk i södra Etiopien som heter Borana, jag har skrivit om Borana folket tidigare på bloggen. Borana folket räknas som ett onått folkslag, de flesta är helt utan religion och tillber stock o sten, några har tagit emot Islam och under de två år vi har arbetat där har många blivit kristna. Nu besökte vi kungen av Borana, han är mycket positiv till det kristna budskapet och lät Karl tala till ledarna av folket inklusive sitt parlament.  

Vårt team, mission 1:11 tillbringade fem dagar i en by, vi släpte av dem med helikoptern. De vandrade omkring i området och betjänade fyra olika byar, predikade och undervisade. I detta område har aldrig evangelium predikats förr, nu kom hela byar till Jesus och många mirakler hände. 

Två kampanjer Vi hade två kampanjer i området omkring staden Hosianna i södra Etiopien, ca tio mil från varandra. Här kunde vi då betjäna tre olika folkslag vars gränser möts i detta område. Första kampanjen var i Jajura, Karl, pastor Jonathan och jag predikade under fem dagar. Veckan efter var vi i Hadero där predikade Mikael Alfén och jag under fyra dagar. Vi gjorde en ”impact” på hela området och Jesus visade igen och igen vilken kärlek och omsorg han har för människor. Vi räknade sammanlagt ca 40 000 människor som registrerade sig för undervisning för nyfrälsta.  

Helande kraft utgjuten

Jesu helande kraft var påtaglig varje möte, jag själv är helt förundrad, vid ett tillfälle så upplevde jag så tydligt att Jesus bad mig säga till alla som behövde kryckor att lyfta kryckan högt upp i luften och börja gå. De som lydde blev helade, medan några försökte att gå, de slängde sina kryckor och andra försökte hjälpa till, men inget hände med dem.

Men 6st människor kom gående upp på plattformen bärande sina kryckor högt upp ovanför sina huvuden, de var totalt helade några till och med sprang… En man hade stött sig på kryckan i drygt tjugo år, nu sprang vi tillsammans. En kvinna hade en pinne att stödja sig på, mest hade hon tagit sig fram genom att gå på både händer och fötter, nu dansade hon helt upprättad.

Vid ett annat tillfälle kom en mamma med hennes son upp på plattformen och vittnade att sonen varit döv och stum sedan ett års ålder, nu var han ca tjugo. Nu kunde han både höra och tala, just då kommer pappan springande och jublande upp på plattformen. Han hade stått långt bak skild från sin familj och nu sett sin son på plattformen som nu både höra och talade, glädjen viste inga gränser…!!!

Tack Jesus för din nåd…!!!