Opererad!!!
I måndags så hade jag en operation, jag har haft ett bråck på 2-3cm nära naveln. För tio år sedan så opererades jag akut i tarmen, allt var bra till för ca 1½år sedan, jag lyfte något tungt och det gamla ärret sprack upp. Varje dag har gått och pressat tillbaka tarmen som krupit ut där. Sedan en tid så har jag känt mig manad att göra något åt det, försökte få till något i Sverige men det var ganska lönlöst, man måste vänta i minst tre månader… Kan ju inte stanna där så länge när vi har så mycket att göra här!
Avtal med Koreanska sjukhuset. Det finns ett kristet sjukhus här i Addis, MCM. Det ägs och driva av en stor Koreansk mission som en del av deras missionsarbete, de har modern och avangserad utrutsning, problemet är ibland kavlifiserad personal. Nu fick jag kontakt med en Norsk läkare, han är hjärt kirurg och arbeter som missionär där, nu låvade han att göra operationen, det kändes tryggt och jag gjorde ett avtal med sjukhuset på ca 3500 kronor som ett paketpris på hela operationen och eftervården. Allt var satt på plats och planerat…
Lite orolig, som svensk med den fina sjukvård som vi har och är vana vid så trotts allt var jag lite orolig på måndags morgon då jag klev in på MCM sjukhuset… Det är ju inte svensk standard ändå!
Operationen lyckad, så här efteråt så kan vi konstatera att allt har gått bra, läkaren säger att operationen var mycket lyckad och faktiskt väldigt nödvändig. Det var ett hål på 2-3cm som endast hölls ihop av skinnet, tunntarmen hade vuxit fast i kanten där och svällde ut i hålet… Det kunde när som helst uppstått en akut situation och då hade det varit endast timmar det handlat om… Skönt att det blev gjort, men trotts att läkare var norsk, så var övrig personal lokalt anställda.
Eftervården var en utmaning… Två timmar efter det jag sövdes in vaknade jag av starka smärtor, försökte berätta att jag hade ont och bad om smärtlindring, men de sa bara att vi ger dig på bestämda tider… När de sedan lyfte över mg till sängen och skulle bums sätta på mig en pjamas, önskade jag mig få svimma. Det gjorde så ont att bara försöka säga något, varje ljud jag åstadkom var som ytterligare en kniv stacks in, jag har aldrig upplevt en sådan intensiv smärta och önskar ingen ska få uppleva det. Abbi var min sida och hon fick tag på läkaren som ordinerade mer särtlindring, det var skönt.
I nöd och lust, Abbi stannade kvar hela natten och hjälpte mig vad skönt det var att ha henne vid min sida. Tänk vad fantastiskt det är att man låvat varandra, i nöd och lust! Ett dygn efter operationen så åkte vi hem, man mår alltid bättre hemma. Det var en interesant erfarenhet, det var också viktigta att göra det men att göra det igen… ja det vet jag inte! Men tack till alla vänner som var med och bad, och tack Jesus för beskydd!!!